Författare-arkiv: kambo

Sissel Lerstad från Norge besökte oss för att köpa lammskinn och hade med sig denna vackra skinnfäll som hon tidigare sytt av vegetabiliskt garvade leicesterskinn från vår gård. Fällen består av fyra skinn. Alla sömmar är omsorgsfullt sydda med lintråd – för hand. Efteråt har hon tryckt ett mönster på fällens lädersida med hjälp av tryckblock och färg.  Fällar dekorerade med tryckblock är en norsk tradition. I Sverige kan man hitta ett fåtal liknande fällar men det har inte varit tradition hos oss. Jag är själv ägare till ett antal norska tryckblock. Hoppas så småningom att få tid att använda dem på våra lammskinn. Motiven som täljts ut i trä är oftast gamla symboler, både nordiska och keltiska. På min hemgård Romar i Österbotten finns ett vackert linfäste (för spinnrock) som täljts som fästmansgåva av någon på 1800-talet. Var det kanske min farfarsfarfarsfar Anders Tomasson Romar eller hans son Johan Andersson Romar som har gjort det, eller har någon av kvinnorna fört med sig linfästet från sin hemgård. Symbolerna på linfästet är likadana som symbolerna på de norska tryckblocken. Det är extra roligt att använda tryckblocken p g a detta.

 

 

 

 

På Kavelbro bygger vi ett nytt stall. Hallen är 50 x 35 m och skall ge plats åt en stor del av nötdjuren. Det gamla stallet på Kavelbro kommer att användas för dikorna och deras kalvar. Det nya skall vara klart för inflyttning i höst när djuren stallas in för vintern. Stallet finansieras till en del med medel från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och bidrar till att vårt lantbruk kan utvecklas samt att ny betesmark kan restaureras och tas i hävd av den växande nötbesättningen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi tog en kvällspromenad efter regnet precis när solen höll på att gå ner. Dimman låg över fälten och fåren som jag tänkt fotografera försvann i dimman.  Himlen över Kambo är så vacker på sommarkvällarna och nätterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

En fredag i augusti gjorde vi en utfärd till Tedarön i Mälaren för att titta till våra djur tillsammans med Lennart som är tillsyningsman på ön.

”Den vackra Tedarön ligger söder om Enköping nära Hjulstabron. Ön består av ett landskap typiskt för Mälaren, med flackare områden samt uppstickande höjder och bergklackar. Högsta punkten på ön är 20 meter. Tedarön förvaltas av Upplandsstiftelsen och Enköpings kommun i syfte att bevara en fågelrik och botanisk intressant Mälarö med bland annat lundartade bestånd av ädellövträd och öppna, delvis betade ängsmarker. De möjligheter området erbjuder för friluftsliv, forskning och undervisning ska samtidigt tillvaratas. Det finns skyltade stigar, eldstäder med vedförråd och sittbänkar.”

Våra kor betar och håller landskapet öppet.

Denna eftermiddag ville vi gå längs stigarna och titta om djuren hade betat och hållit landskapet öppet som det var tänkt. Det hade de verkligen gjort. Men man kan säga att promenaden inte blev så behaglig för vår del som vi hade tänkt. Vi trängdes på stigarna med ett 20-tal glada och nyfikna stutar. De rusade, skuttade, trängdes och nosade – inte det minsta aggressiva utan bara glada att det äntligen hände något…Vi var (åtminstone jag) var ganska lättad när de så småningom hittade en äppellund och stannade till för att äta.  Vi kunde fortsätta utan sällskap en längre sträcka till stranden på andra sidan ön. Men som av en händelse stod kossorna helt plötsligt i vassen intill oss och betade…Verkade som vassen var extra god precis där…Vi hade gått långt efter att vi lämnade dem. Hur kunde de hitta oss? De måste ha en god hörsel.

På stranden finns en grillplats som gjorts i ordning på klipporna för att den som vill skall kunna ta iland från vattnet och grilla. Det var fredag eftermiddag och ett par personer med vattenskoter och några till i båt ville ta sig iland. Vi försökte locka med oss de nyfikna kossorna därifrån, men det var helt omöjligt. Deras fokus låg tyvärr helt på de personer som ville ta sig i land och de gjorde sig ingen brådska därifrån. Vi såg inte till kossorna igen och vår promenad tillbaka till båten var lugn.