En fredag i augusti gjorde vi en utfärd till Tedarön i Mälaren för att titta till våra djur tillsammans med Lennart som är tillsyningsman på ön.
”Den vackra Tedarön ligger söder om Enköping nära Hjulstabron. Ön består av ett landskap typiskt för Mälaren, med flackare områden samt uppstickande höjder och bergklackar. Högsta punkten på ön är 20 meter. Tedarön förvaltas av Upplandsstiftelsen och Enköpings kommun i syfte att bevara en fågelrik och botanisk intressant Mälarö med bland annat lundartade bestånd av ädellövträd och öppna, delvis betade ängsmarker. De möjligheter området erbjuder för friluftsliv, forskning och undervisning ska samtidigt tillvaratas. Det finns skyltade stigar, eldstäder med vedförråd och sittbänkar.”
Våra kor betar och håller landskapet öppet.
Denna eftermiddag ville vi gå längs stigarna och titta om djuren hade betat och hållit landskapet öppet som det var tänkt. Det hade de verkligen gjort. Men man kan säga att promenaden inte blev så behaglig för vår del som vi hade tänkt. Vi trängdes på stigarna med ett 20-tal glada och nyfikna stutar. De rusade, skuttade, trängdes och nosade – inte det minsta aggressiva utan bara glada att det äntligen hände något…Vi var (åtminstone jag) var ganska lättad när de så småningom hittade en äppellund och stannade till för att äta. Vi kunde fortsätta utan sällskap en längre sträcka till stranden på andra sidan ön. Men som av en händelse stod kossorna helt plötsligt i vassen intill oss och betade…Verkade som vassen var extra god precis där…Vi hade gått långt efter att vi lämnade dem. Hur kunde de hitta oss? De måste ha en god hörsel.
På stranden finns en grillplats som gjorts i ordning på klipporna för att den som vill skall kunna ta iland från vattnet och grilla. Det var fredag eftermiddag och ett par personer med vattenskoter och några till i båt ville ta sig iland. Vi försökte locka med oss de nyfikna kossorna därifrån, men det var helt omöjligt. Deras fokus låg tyvärr helt på de personer som ville ta sig i land och de gjorde sig ingen brådska därifrån. Vi såg inte till kossorna igen och vår promenad tillbaka till båten var lugn.
