Aktuellt

Nu är nästan hela lamningen över för år 2017. Den sista tackan kommer att lamma vilken dag som helst. Det har fötts 170 gotlands- och leicesterlamm på tre veckor. Själva har vi vakat över tackorna dygnet runt i skift och är glada över att återgå till lite mer normala arbetstider. Nu kan man också får lite tid att njuta av de helt underbara och söta lammen som äter, skuttar runt och leker med varandra. Energin hos lammen är på topp. Ibland sover de en stund av ren utmattning – förutsatt att magen är full med mjölk…

 

 

 

 

 

 

Tackan Hilda pysslar om sitt lamm hela tiden. Och lammet håller sig tätt, tätt intill henne. Tackan är egentligen inte mor till lammet. Hennes egna lamm var döda när vi förlöste henne. Vi gav henne snabbt ett annat lamm vars mor inte kunde ta hand om honom. Den nya mamman blev överlycklig och beskyddande. Lammet, ett bagglamm, var först lite tveksamt men när han blev hungrig försvann tveksamheten.

 

 

 

 

Vi har tidigare köpt in alla kalvar från andra gårdar. Sedan ett par år tillbaka har vi också köpt kvigkalvar. De är nu vuxna kor och har för ca 9 månader sedan fått träffa en inlånad Herefordtjur. I en hage, som lätt kan övervakas, intill gården sker kalvningarna. Korna kommer väl överens. De lever i ett ko-kollektiv där de verkar trivas. De står och äter tillsammans, vilar tillsammans, luktar på varandras kalvar och slickar och putsar på varandra. Kalvarna diar, sover (djupt) och skuttar runt med sina kompisar. Det har hittills inte varit några komplikationer. Både kor och kalvar är friska. Hoppas det får fortsätta så.

 

 

 

 

 

 

 

 

I mitten av augusti blev våra lamm bedömda vid en gårdsmönstring. Pälsen och kroppen på varje lamm bedöms för att vi skall veta vilka lamm som skall sparas och avlas vidare på. De finaste bagglammen tas ut för riksbedömning. Vid gårdsmönstringen är det en domare som bedömer lammen och vid riksbedömningen är det två domare som noggrant går igenom lammens päls och kropp. I år åkte vi med sju bagglamm till riksbedömning, fyra gotlandsbaggar och tre leicesterbaggar. Resultatet blev över förväntan. En av gotlandsbaggarna fick 29 poäng av 30 möjliga och 5 i helhet för päls. Två gotlandsbaggar fick 4 i helhet och en fick en trea. Alla tre leicesterbagglammen fick 4 i helhet för päls (bra för en leicesterbagge).

 

 

 

 

I mitten av maj fick tackorna och lammen gå ut på bete i fina hagar som inte alls betats av får det senaste året. Det är viktigt att lammens första bete är rent och fritt från fårparasiter eftersom lammen är extra känsliga och lätt blir angripna. Kalvarna betar i hagarna vartannat år och på så vis hålls både lamm och kalvar friska.

 

Vår mest produktiva tacka 12049 Nora. Hon är född 2012 och har redan fött 12 lamm utan komplikationer. 7 lamm totalt hade varit mer än väl för en leicestertacka i hennes ålder. Lammen är jämstora och hon tar väl hand om dem. I år fick hon fyra lamm, 3 tacklamm och 1 bagglamm. Vi har stödutfodrat lammen för att skona  hennes juver från lammens omilda behandling. 4 lamm kan bli för mycket även för en supertacka.

 

Lilla bagglammet njuter med sin mamma Saga. Mamman är född förra året men tar mycket väl hand om sitt lamm. Lammet var ett av de sista som föddes i år och kom tidigare än jag trodde. Jag missade födseln och lammet såg mer dött än levande ut. Trots upplivningsförsök såg det ut som han inte skulle överleva. Jag lindade in honom i en handduk och lät honom ligga kvar. Jag  klandrade mig själv åtskilliga gånger för att jag hade missat lamningen. När jag kom ut en stund senare var handduken tom och lammet hade på något sätt flyttat sig fast han inte kunde stå. Han var tydligen en riktig kämpe. Jag mjölkade den snälla tackan och gav honom mjölken i flaska vid ett par tillfällen. Aptiten var det inget fel på. Men han kunde fortfarande inte stå. Sedan vägrade han helt plötsligt att dricka. Troligtvis mådde han så dåligt att han inte ville ha mjölken. Men ack vad jag bedrog mig. Han var mätt som en plätt. För honom fanns ingen anledning att dricka ur flaska. När jag inte var där passade han på att gå upp och dia (på stadiga ben). Han är fortfarande ett lamm med ett speciellt lynne. Han var säker inte speciellt svag från början heller utan bara synnerligen ”cool”.

 

 

 

Söta Lova, som ungtacka utan lamm förra året, har gått och lagt sig i skuggan helt ensam långt från de övriga tackorna. Hon verkar vilja ha lugn och ro utan någon som stör.

 

 Lova i år ett år senare – samma stil – går helst ensam långt från de övriga, men nu är hon nöjd mamma till två tacklamm som alltid finns vid hennes sida.

 

En lite otydlig bild men visst är gräset grönare på andra sidan…

 

Tacka med bagglamm som jag hoppas skall få en fin bedömning på mönstringen.